På varje pendeltågsresa till och från skolan är det minst en person som går genom tåget och lägger en lapp på sätet bredvid mig där det står om en sjuk släkting som de behöver pengar till.
De första tio gångerna reagerade jag inte ens, eftersom jag inte hade några pengar att ge. Men häromdagen hade jag lite mynt i fickan. Eftersom jag läst i tidningen att det finns människor som organiserar dessa "tiggararbetare" och tar den största delen av "vinsten" kände jag instinktivt att jag inte skulle stödja utnyttjandet av dessa människor. Dessutom känner jag mig inte tilltalad av att ge till någon som uppenbart ljuger för mig. Men om du ber om pengar av människor som ser ner på och i de flesta fall ignorerar dig så är du nog ganska desperat för att förändra din livssituation. Även om sanningen om din livssituation ligger långt ifrån den du presenterar på ditt "tiggarbrev". Därför hamnade kronorna denna gång på hans kort, får se hur jag gör i framtiden när jag har småmynt i fickan.
Hur gör du i dessa situationer?